Hon ville känna sig respekterad och älskad, ville ta plats och ville vara någon. Hon är en familjemedlem, någon som alla älskar. Hon gillade inte alla, bara de närmsta. För henne är man någon speciell, och om inte, då kan du gå. Det kvittar hur du ler mot henne, det kvittar hur mycket godis hon får. Hon håller sina nära nära, och hon låter dig aldrig gå. Att springa och spåra, det hade hon i blodet, det var hennes sak, att hon hade tak över huvudet det var en annan sak. Att ha en matte och en husse som älskade så, betydde allt för henne, det är så få som får.

Att en hund kan betyda så mycket, är inte många som förstår, och när de en gång försvinner, svider det så. Men bilden utav dig försvinner aldrig bort, den tid du var här var alltför kort. Vi saknar dig Doriz och vi hoppas du har det bra. Du är hos Diezel nu och jag hoppas ni leker för fullt. / Nicoline, Marcus och Putte